Utöver det var besöket förlagt till sommaren så att området skulle se bättre ut med gröna träd, parker och trädgårdar. Staden restaurerades delvis, men självklart bara de områden delegationen skulle titta på. Det innebar att flera av husen målades och att danskarna flyttades till nya hus på Rathausgasse. De människor som var allvarligt sjuka eller annars i dåligt tillstånd blev antingen deporterade eller undangömda, så att delegationen inte skulle se hur det verkligen stod till. Upptakten till delegationsbesöket kallades också Theresienstadts ”försköningsprocess”. Små köksträdgårdar anlades också på jordvallarna så att delegationen kunde se att judarna fritt kunde odla sina egna grönsaker.

Delegationen anlände i Theresienstadt 23 juni 1944. I delegationen fanns två danska representanter. Frants Hvass, dansk diplomat vid Udenriksministeriet (motsv. Utrikesdepartementet) och Eigil Juel Henningsen, som var överläkare vid Sundhedsstyrelsen (motsv. Folkhälsomyndigheten). Henningsen sammanställde efteråt en rapport som uttryckte stor tillfredsställelse med besöket.

Delegationen togs emot av Karl Rahm, SS-Sturmbannführer och kommendant samt Dr. Erwin Weinmann, överbefälhavare för den tyska säkerhetspolisen i Tjeckien.

Delegationen träffade först judeäldsten Paul Eppstein (en slags judisk ”borgmästare”). Eppstein hade valts ut för att visa delegationen runt i staden sade att delegationen skulle få se ”livet i en normal stad.”

Under besöket träffade delegationen också danska judar som de fick tillfälle att prata med. Dessa danska judar berättade att förhållandena hade förbättrats ordentligt under det senaste halvåret. Här ska man så klart ha i åtanke att de danska judarna var under stor press, vilket gjorde att de inte vågade säga något annat till delegationen av rädsla för konsekvenserna. Eigil Juel Henningsen lade dessutom stor vikt vid att delegationen skulle få vandra fritt i hela byn och se allt, men vid en närmare titt på rutten de gick (se karta) kan man se att de inte gjorde det.

Henningsen berättade i sin rapport om hur judarna hade möjligheter att leva sina kulturella liv på biblioteket, i församlingshuset och på stadens ”Kaffeehaus”, där judarna kunde köpa förfriskningar. Vid kaféet hade en judisk orkester tagit plats på torget, som spelade hela dagen.

Utöver detta besökte delegationen också barnhem, postkontor, apotek och sjukhus. Henningsens slutsats i rapporten var att det inte fanns något att anmärka på annat än att staden var lite överbefolkad. Denna överbefolkning var den enda hälsofara Henningsen noterade, men han menade också att man hade tacklat den utmaningen med hjälp av god organisering.

Efter kriget konfronterades Henningsen med rapporten. Han svarade att man från dansk sida inte tordes rapportera något annat av fruktan för de danska judarnas säkerhet, och att det inte var möjligt att rapportera saker man inte sett. Henningsen berättade också att han varit skeptisk under besöket och att han kunnat se att många av byggnaderna såg förskönade ut vilket ju måste betyda att förhållandena hade